Varför är amerikanska filmare så besatta av Japanska fångläger (den här gången på Filippinerna)? Handlar det om den så tydliga klyftan mellan goda och onda? Eller är det ett enkelt sätt att skapa hjältar som också är ädla människor? Eller är det ett trauma som behöver bearbetas; att amerikanska medborgare lider nederlag, fängslas och förnedras? I de bättre filmerna problematiseras detta, så,inte här. Ändå spännande när lysgranaterna för någon minut lyser upp natten och allt blir klart som på dagen. Sedan förvirring och kaos igen.
Kulspruteknatter, granateld, bajonettstrider, ansvar, motstånd, frihet, våld, solidaritet... Intressantast är när den amerikanske fången säger till sin fångvaktare och plågoande: "Min framtid ligger inte i dina händer". För mig en kristen tanke, dvs ingen människa äger min framtid. Framtiden ligger i Guds händer. Ett frihetsmanifest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar