Skakig kamera, lite grynigt foto - väldigt snyggt och levande. En magisk realism som till och med gör misären magisk. Djur, natur och människor bildar en sorts enhet mot det vi vanligtvis kallar civilisation. Fattigdomens stolthet blir friheten från samhället, men resultatet blir barn som får ta vuxenansvar och vuxna som sviker. En sorts dystopi som vore mycket mer förfärlig om inte barnperspektivet var så konsekvent - och hoppfullt trots allt. Här finns ett sammanhang för Hushpuppy, trots att hennes pappa är sjuk,och mamman försvunnen. De fruktansvärda urdjuren kan inte hota henne, hon besegrar dem med orden : "You're my friends, kind of". Sammanhang går som ett tema genom hela berättelsen, från det ekologiska till det sociala. Som människa hör vi samman med något, med någon. Hoppfullt!
Bäst, förutom Quvenzhané Wallis, som Hushpuppy, är pappans matlagning: en kyckling från kylväskan slängd direkt på grillen, punkt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar