29 januari 2015
Ida
Betyg: 4 monument
Handlar det om världen eller ickevärlden? Nej, så enkelt är det inte. Klostrets stränga avskildhet står emot John Coltranes koncentrerade jazzharmonier. För att kunna hantera livet är båda nödvändiga. Liksom en moster som dricker för att glömma och samtidigt slåss för att minnas.
Jesus säger: "Mitt rike hör inte till denna världen" (Joh 18:36), det gör nog i så fall inte John Coltranes harmonier heller. Och på sitt vis hör nog inte mosterns rike det heller, det hon kämpade för men inte uppnådde. Kanske handlar det om att vi för att kunna stå ut i världen måste ha något annat, något mer?
Det är tungt, stillsamt och oerhört vackert med fantastiska kameravinklar. Svartvitt polskt sextiotal, kan det bli snyggare?
Etiketter:
4 monument,
Död,
Existens,
Familj,
Förslösad kärlek,
Kvinnlig ensamhet,
Kvinnlig vänskap,
Religion,
svart-vit
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En otroligt vacker film - både de svartvita långsamma bildsekvenserna, skådespelerskornas ansikten och berättelsen som rymmer så mycket svärta, och ändå så mycket liv. Dessutom om ett efterkrigstidens Polen som jag inte vet mycket om. Fantastisk! På väg mot en femma, helt klart,
SvaraRadera