T.S. Eliot skriver i The Waste Land: "Fear death by water". Kanske är det en tolkningsnyckel? Citatet anspelar på en ålderdomlig fruktbarhetsrit där den drunknade guden är central. I viss mån finns det här. Två av de onda gudalika varelserna förgås i vattnet, samtidigt som vattnet inte är att lita på. Döden finns i dess närhet. Det öde landet runt Ensamma berget präglas av död och nog är det filmens stora tema: Döden. Då kan det behövas ett rejält slag med mycket död, både ärorik och feg. Vackrast och sorgligast är de döda alverna, deras odödlighet till trots - men bäst är den galne dvärgakungen på sin stridsgalt!
God underhållning och faktiskt ett seriöst tema bortom de fantastiska scenerierna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar