Det är något märkligt med engelsmännens förhållande till den romerska ockupationen och då främst Hadrianus mur. Flera filmer jag sett tar sin utgångspunkt i muren, så också här. Och alla har de romerska ockupanter som hjältar! Visst finns det en sorts grund till förståelse för pikterna som tvingats bort och som kuvas av den romerska övermakten - men de skildras som grymma, hämndlystna och opålitliga och så skapas inga hjältar. Det mest naturliga vore ju att hjältarna var inhemska, som i Braveheart, men inte så när det gäller den romerska tiden.
Nåväl, mycket terränglöpning (nästan mer än i Sagan om ringen), smutsiga och udda klädda fiender, blod som sprutar och avhuggna kroppsdelar. Känns som att jag sett det förut. Likadant med förräderiet i slutscenerna - känns bekant och ganska väntat. Den gode hjälten har inget hem, förutom hos sin älskade.
Teologiskt föregår den sekulariseringen med något årtusende när centurion Quintus Dias konstaterar: "Gudarna har övergett oss. Vi skapar våra egna chanser nu".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar