Betyg: 3 monument
Här står påstådd afrikansk brutalitet mot töntigt brittiskt galanteri, imperialism mot ett folks rätt att leva i fred, krig mot människors längtan efter att få bärga sin skörd, kanoner mot spjut, gevär mot oskyddade kroppar, rasism mot en sorts liberal kristendom och död mot död. Engelsmännen som i sina röda uniformsrockar är helt malplacerade i de Sydafrikanska landskapet förlorar slaget vid Isandlwana, ett av den engelska imperialismens största militära nederlag, Förlusten förklaras till stor del av engelsmännens arrogans.
Det är mycket "stiff upper lip" och prydliga engelsmän i mustasch, en del politikerförakt och många hästar. Spännande och oerhört irriterande på samma gång. Zulukrigarna är ytterst schablonartat skildrade - även om de går segrande ur striden - och en tröttnar till slut på officerarnas gnabb och hierarkiska ordning. Ändå gott skådespeleri och intressant att filmen spelades in 100 år efter det verkliga slaget.
Bäst är när zulubudbäraren anländer till de brittiska oficerarna i Natal - en sådan kulturskillnad är det sällan man ser. Engelsmännen framstår som just oerhört töntiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar