Till försvar av Magna Charta, det dokument där kungen tvingades avträda delar av sin makt till adeln och prästerskapet och som i viss mån förebådar parlamentarismen. Fördraget är underskrivet, men Kung John ångrar sig och hämnas med hjälp av en armé av danska legoknektar (som pratar obegripligt) på de adelsmän som tvingade honom att skriva på. Det är en grym hämnd av en grym kung och våra hjältar försvarar tappert frihetsidealen mot alla odds då de med knappt tjugo man håller stånd mot en tusenmannahär. Bland hjältarna finns en tempelriddare och ett av filmens teman är huruvida tron förvandlar en människa eller inte. Dvs var Thomas annorlunda innan han blev tempelriddare och om han lämnar orden blir han annorlunda då?
Tunga svärd, massor av kluvna kroppsdelar, svett, blod en del kärlek och några visdomsord som yttras så där i förbifarten efter striden. Teologiskt intressant då den redan 1215 föregriper reformationen med orden: "Rom får säga vad de vill, men Gud tillhör inte dem". Knappast trovärdigt och synnerligen ahistoriskt, liksom hela filmens slutreplik.
Bäst är Paul Giamatti som Kung John, ett truligt, skäggigt barn med livsfarlig makt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar