Det är nog ensamheten som står i centrum. Det ensamma barnet som inleder berättelsen och avslutar den. Ensam, med ryggen mot kameran vänd ut mot det öppna vattnet. Det finns flera sådana vackra bilder; tidningsläsarrummet i Chicago och det fantastiska ljuset i rummet där far och son möts efter den sista uppgörelsen - rent Hammershöiskt (därav illustrationen)!
Mike Sullivan är en underhuggare till en av de större gansgsterbossarna - han faller i onåd, eller hur man ska uttrycka det och blir plötsligt själv jagad av lejda mördare. Med sig har han sin tolvårige son som han inte har så mycket kontakt med. Far och son relationen är ett annat tema, liksom bön och rättfärdighet - det är irländska och italienska gangstrar (alltså katoliker). Allt utspelar sig i trettiotalets gråbruna dysterhet där regnet ständigt öser ned, ackompanjerat av mycket vacker pianomusik. Det är helt enkelt en bra film!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar