Två bussar. Isländsk landsbygd. Ett bröllop någonstans, ingen vet riktigt var. Människorna i bussarna bär på sina konflikter, sina historier - alla är de mer eller mindre kopplade till brudparet. Långsamt rör sig bussarna genom ett sterilt landskap på väg mot en kyrka som kanske ligger vid ett berg och möjligtvis har rött tak. Slutligen hittar de fram, många timmar försent, prästen är onykter, konflikterna når sin kulmen, alla slåss, sanningar sägs rakt ut... Bara bröllopsparet håller sams.
Det är en ganska god idé för ett sorts kammardrama utspelat i de två bussarna med passagerare som byter lojaliteter och bussar, men det lossnar aldrig. Kanske är det för många disparata historier, kanske är det för tråkigt skådespeleri. Det saknas täthet och närvaro. Det blir ungefär lika tråkigt som landskapet-
Snygg bildillustration.
SvaraRaderaJag tycker dock att du givit filmen ett överbetyg. Det enda bra med den här rullen är musiken av och med The tiger lillies.