Hur kommer en på tanken att göra en film utifrån 13 av Edward Hoppers målningar? Och är det ö h t möjligt att göra en sådan film? När den första förälskelsen har lagt sig så tror jag nog att svaret på den andra frågan är nej. Men Gustav Deutsch har i alla fall gjort en märkvärdigt vacker och otroligt långsam film som just utgår ifrån Edward Hoppers välkända tavlor.
Färgerna är klara och likheten med de kända konstverken är inte att ta miste på. De enstaka scenerna är löst sammanfogade till en berättelse som spänner över de mellersta decennierna på 1900-talet. För att sätta scenerna i sitt historiska sammanhang får vi i början av varje scen höra en radioröst som läser telegramnyheter från 1930-, 40-, 50- och 60-tal. Men människorna i filmen saknar liv och de rör sig sakta, sakta, allt för att ljuset och skuggningarna ska falla lika vackert som på målningarna. Det är mer yta än djup och mest levande är faktiskt den kvinnliga skådespelarens röst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar