Aldrig förr har väl manligheten skildrats så ömkligt, så skört och ömsint. Särskilt finstämt när alla männen på gatan, från dealarna till soptunnetömmarna brister ut i sång och dans till refrängen: "lonely is a man without love". Så mycket hundögon och stackars, stackars mig att det blir helt underbart! Och kanske uttrycks det bäst när rockabillykusinen Bo erkänner: "Som are afraid of the Lord, I am afraid of women".
New York, arbetarklass, i princip enbart vulgärt språk, fantastiska sång och dansnummer, starka kvinnor, svaga män, en uppsjö högklassiga skådespelarinsatser - till och med Eddie Izzard är helt ok - det är en stor njutning och ganska fånigt.
Men det verkar ju som en film helt i din smak.
SvaraRadera