Jag vet inte om det är fotot, eller skådespeleriet eller det befriande faktum att alla skådespelare är äldre eller spelar äldre utan att filmen handlar om åldrande som gör att jag tycker om filmen. Det kan ju knappast vara storyn: äldre borgerlig tidningsman, som rör sig i statsministerkretsar, talar och skriver under kriget alltför kritiskt om Hitler samtidigt som han bryr sig mer om sina hundar än de kvinnor han har en relation med.
Torgny Segerstedt var säkert en kompicerad person, men han blir inte så spännande - istället är det kvinnorna runt honom som är intressanta: hustrun Puste (Ulla Skoog), dottern Ingrid (Johanna Troell) och älskarinnan Maja (Pernilla August). Det är också deras skådespeleri som bär större delen av filmen. Den antifascistiska kampen står i centrum, men det är inte alls det som filmen handlar om. Istället handlar det om relationer, om att stå fri eller leva fri och hur omöjligt det kan vara. Jesus säger:"Sanningen skall göra er fria" (Joh 8:32), så den handlar nog om sanning också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar