Vad är klockan i Paris?

Betyg: 2 monument

Robban Broberg sjöng, i början på 70-talet tror jag, "att ha det taskigt med sig själv i Paris är detsamma som att ha det taskigt med sig själv i Stockholm". Det kan sammanfatta den här filmen om man byter ut Stockholm mot Taipei eller någon annan stad i Taiwan. Hon köper/får en klocka av honom timmarna innan hon reser till Paris. Han blir besatt av Paris - för hennes skull får vi nog anta även om det inte helt framgår - dricker rödvin, ser gamla franska filmer på video och ställer om alla klockor han ser till paristid. Samtidigt försöker han hantera sin egen och sin mammas sorg över den nyligen döde fadern. Hon och han lever en sorts parallella liv där bägge städerna är lika ogästvänliga och kalla.

Det är långsamt, långtråkigt, händelselöst och i viss mån svårbegripligt, trots den groteskt stora, vita akvariefisken och den taoistiske munken med sitt "yinyangvatten" och sina bönefnysningar. Men det handlar nog om sorg och människans obotliga ensamhet och det är ju ganska händelselöst och i viss mån svårbegripligt i sig.