Det vilar ett mäktigt berg över staden, vakande på något vis. Och det behövs. Någon måste vaka över Mija som håller på att tappa sitt språk. Någon måste vaka över flickan som blir våldtagen. Någon måste vaka över hennes mamma och hennes förtvivlan. Någon måste vaka över pojkarna som gjort det. Någon måset vaka över bron där vattnet virvlar långt nedanför...
Kanske lyckas inte berget vaka så bra, människorna lever sina liv där nedanför på sitt vanliga vis, köpslår om moral, utnyttjar de svaga, men läser också fantastisk poesi och får alzheimerdiagnoser.
Egentligen är det en mycket fin film om åldrande, moral och att ta ansvar för sitt liv. Men slutet förtar den känslan. Kvar blir bara frågan: Varför då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar