Betyg: 2 monument
Jag menar ändå att det är en bra idé till en historia, men den faller och faller handlöst mot ett slut utan egentlig mening.
Den illusionslöse och cyniske läraren uppmanar en begåvad elev att skriva - och det han skriver blir mer och mer lärarens voyeurism. I korta handskrivna ark förmedlas berättelsen om skolkamratens medleklassfamilj, först ganska vagt, sedan mer och mer explicit inriktat på mamman och hennes förmenta medelklasstristess. Då börjar det bli förutsägbart, samtidigt som läraren dyker upp som en sorts närvarande berättarröst och realismen rinner bort.
Det goda i historien är berättelsens makt, och litteraturens möjligheter att omvandla verkligheten - men det hade kunnat berättas med större spänning och större komplexitet. Läs då hellre Kristian Lundbergs eller Jeanette Wintersons nya böcker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ibland kännscdetvsom om en har missförstått hela poängen med en film. Så är det med den här. Den borde varit bättre. Men vi var tre som såg den och ingen verkade förstå. Vi hade behövt en tolk.
SvaraRaderaIbland känns det som.... skulle det stå inledningsvis.
SvaraRadera