Förvånansvärt samhälls- och kulturkritisk och ganska otäck i sin dystopiska skildring av ett klassamhälle byggt på modern teknik och underhållningsvåld. Men det otäcka är egentligen inte dystopin i sig, den har ju som uppgift att vara skrämmande. Det otäcka är den oerhörda kritiken av vuxenvärlden. Vuxna sviker och är inte att lita på, från Katniss mamma som i sin förstenade sorg inte förmår ta ansvar för barnen till Hungerspelens programledare som hela tiden ändrar i spelreglerna och presidenten som ser hopp och tillit som subversiva krafter. Det finns ingen vuxen att lita på. Det är otäckt och en kritik som drabbar mig i veka livet. Ändå finns tilliten där, men då mellan ungdomarna som skapar sin egen civilisation medan de både förkastar och utnyttjar vuxenvärlden. Hoppfullt ändå på något vis. Dessutom spännande och mycket välfilmat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar