Vad är det som skapar våra liv? Skulle de kunna bli annorlunda? Vad skulle hända om vi valde annorlunda, inte i första hand i det vardagliga utan i de avgörande stunderna? Nemo berättar, i en framtida värld där han blir den siste att dö av ålder, om sitt liv. Men han berättar inte bara om hur det har varit utan också om hur det skulle ha kunnat bli och blandar ihop det hela. Som om alla de olika liven var möjliga, som om han faktiskt levt dem. Vi vet inte, han vet kanske inte själv. Och det spelar inte så stor roll, för varje liv han berättar om säger något om honom.
Det är djupt existentiellt, men inte vidare teologiskt. Ingen referens till Gud, döden besegras ändå på ett märkligt sätt, ingen nåd och mycket lite av försoning. Mest präglas filmen av en stark känsla av ensamhet, vilket jag inte riktigt tror är meningen, men för mig blir det konsekvensen.
Men det är mycket snyggt gjort! Alltför snyggt, då det blir mer yta än innehåll. Dock är en av filmens slutmeningar lysande, förklaringen till varför han minns sina olika liv. Då krackelerar ytan och djupet blir synligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar