Det är många oknäppta överrockar, många cigaretter, många intensiva blickar och förvånansvärt många stunder med barnen. Allt detta är väl en del av moderniteten, för det är filmens egentliga tema (liksom i Henrik Berggrens palmebiografi "Underbara dagar framför oss" som filmen bygger på). Modernitet, men också människovärde. Människans rätt att vara människa, fri från förtryck och jämställd med andra i ett modernt samhälle. I grunden en mycket kristen tanke, Kristendomen som trots allt bär på en stor potential för det moderna, dvs utveckling, framsteg, möjligheter och en grundläggande syn på människan som okränkbar.
Vackrast är Olof Palmes försvar av transportarbetarbasen Hans Ericson när han hängs ut av pressen för sin spanienresa: "När alla ropar korsfäst, korsfäst kan man inte ropa med pöbeln. Jag försvarar inte vad han gjort, men han är en skröplig människa precis som vi andra." Ett mycket kristet uttalande. Jesus säger i Johannesevangeliet: "den av er som är fri från synd skall kasta första stenen..." (Joh 8:7) Jag minns själv hur vi hånade Hans Ericson i min ungdom, det kastades en del sten då...
Tystnaden i salongen är påtaglig när de sista eftertexterna rullat färdigt, ingen tycks vilja gå därifrån. Det är gripande i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar