Kika

Betyg: 4 monument

Kika är en film av Pedro Almodóvar som jag inte har sett tidigare. Men jag blir förförd. Den har, trots sina våldsamheter, en lätthet som inte är innehållslös. Kika är en godtrogen och levnadsglad kvinna som först gör mig irriterad med sin barnsliga röst och sitt utstuderade sätt. Men vartefter filmen fortskrider blir jag mer och mer imponerad av hennes person. Hon är den enda ärliga människan, och det är kanske därför hon blir skändligen utnyttjad. Trots detta går honmed högburet huvud mot nya mål i livet. Men innan dess blir hon lurad av i princip alla omkring henne och indragen i sin pojkväns styvfars skumma affärer, som visar sig vara betydligt mer grymma och otäckare än vad vi från början kunnat föreställa oss. Kika är en snygg film. Full av läckra scenografier och kläder - förutom Kikas klänningar så gillar jag Ramóns 90-talsskjortor. Musiken är bra och de utflippade tv-inslagen har en slags inbyggd absurd realism. Och den väcker frågor om bl a makt och mod och ärlighet. En klart bra och sevärd film. Det är ju också ganska humoristiskt att huvudpersonens namn på svenska betyder "titta i smyg" samtidigt som en voyeur spelar en betydelsefull roll i detta kammarspel.