Betyg: 3 monument
Ändå intressant, särskilt tanken på hur en rörelse, en aktion startar - dvs genom att någon startar och andra följer. Fernando Pessoa skriver om detta (citerad i Horace Engdahls "Cigaretten efteråt"):
Jag har skrivit först och främst
därför att andra har skrivit.
Om det aldrig funnits poeter i denna värld,
skulle jag då förmått att vara den första?
Aldrig!
Upproret bygger på att någon vågar börja och att någon annan bestämmer sig för att följa, oavsett bevekelsegrund.
Vackrast och sorgligast är de ensamma flickorna i sina flickrum, inåtvända, tysta, omgivna av barndomens artefakter. Är det här upproret faller samman, dvs i ensamheten mellan barn och vuxenvärld? Kraften och glädjen i flickgänget kan inte uppväga dessas stunder.
mm, scenerna i flickrummet visade verkligen att de fortfarande befann sig i barndomen också, parallellt med att de prövade sådant som av tradition är förbehållet vuxenvärlden. Men jag tolkade de där scenerna i rummen som om de antingen bestämde sig för att följa upproret eller att de hade förstått att det nu inte fanns någon återvändo, de var gravida. Att det var en stund av introspektion, de stannade upp. Jag undrar hur samma inre skeende hade gestaltats om det varit unga män? Hade de varit så till synes passiva?
SvaraRadera