Betyg: 2 monument
Poesi som borde vrålas, gråtas, skrattas fram får inget egentligt liv. Istället märkligt dåliga animationer som inte tillför någonting. Viss stringens i domstolsscenerna, annars löst prat och illa läst poesi. Synd, för Allen Ginsberg är spännande, både som poet och person. Hela processen mot "Howl", att den åtalades för osedlighet och obscenitet - och friades vid utgivning 1957 är en del av litteraturhistorien men det blir inte särskilt levande, förutom själva slutpläderingen som är vacker i sig.
Bäst är Allen Ginsberg själv när han sjunger under eftertexten.
14 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar