The Outfit

Betyg: 4 monument

Det börjar med en fin introduktion till konsten att sy en kostym, senare föstår vi också skilnaden mellan en tillskärare och en skräddare - på mer än ett plan. En skräddeributik i Chicago är centrum för de lokala ganstrarnas affärer - för att den vänlige skräddaren går med på det och att ingen misstänker honom. När det sedan uppdagas en tjallare och de konkurrerande bossarna går till attack blir vi mer och mer varse att den timide skräddaren döljer något.

Det är en elegant historia med snyggt manus. Allt utspelar sig i butiken och det sker stillsamt och lågmält, men slutar i katastrof eller katharsis, beroende på perspektiv. Det handlar om relationen förälder-barn, i synnerhet relationen till döda barn. Men också om drömmar och att starta ett nytt liv - att "låta de döda begrava sina döda" (Matt 8:22). Bäst är när den konkurrerande gangsterbossen dyker upp - det är inte riktigt som vi har trott - och så förstås livvakten Monk.

Vij eller prästseminariets likvaka

Betyg: 4 monument

En filosofistuderande på prästseminariet råkar be om husrum där han inte skulle ha gått in. Det leder till att han så småningom får i uppdrag att hålla tre nätters likvaka för en ung kvinna. Hon vaknar under natten besatt av en ond ande och det enda vår arma präststudent kan göra är att vara ståndaktig i bönen och hålla fast vid tron. Något han är rätt usel på. Nätterna blir bara värre och värre.

Det är en historia som bygger på en novell av Gogol. Det är ryskt så det förslår: kraftiga manskörer, fulla bönder med lustiga mössor, djur överallt: kor, hästar, getter, höns, grisar, katter och en hund och så dessa fantastiska dunkla kyrkorum med ännu dunklare ikoner. Det dansas i ren förtvivlan, dricks mängder med vodka och talas om att ”en kosack aldrig är rädd”. Filmen räknas till den första ryska skräckfilmen, gjord 1967 och den är oerhört välgjord, från miljöerna till skådespeleriet, trickfilmningen och horden av vampyrer, varulvar och annan ondska som dyker upp sista natten. 

Mej och dej

Betyg: 3 monument

Ett gott försök att göra en sorts modernare och mer feministsik "Jules et Jim". Två män, en dansk och en svensk, blir förälskade i samma kvinna. Det borde leda till konkurrens, men leder istället till vänskap. För kvinnans del så försöker hon leva sitt eget liv oberoende av dessa karlar - vilket inte är så enkelt. Tyvärr så har Sven-Bertil Taube huvudrollen som den svenske mannen, men i övrigt är det ok skådespeleri och ett i grunden bra manus. Särskilt de perspektivförskjutningar och återblickar som då och då skjuts in i berättelsen. Men, vi kan inte på något vis begripa vad Mai ser hos dessa självupptagna herrar. 

Håkan Serner gör en fantastisk enfaldig polis, vi får vara med om att äta en utomordentlogt seg oxstek och höra en kritik av kyrkans välsignelse av äktenskapet. Bäst är slutet men roligast är att Sven-Bertil Taube som Jan Asker lyssnar på sig själv på radio och stänger av för att ”den där Sven-Bertil Taube står man inte ut med”.

Aristocats

Betyg: 2 monument

Det kunde varit bra, men storyn är alldeles för svag. En butler råkar överhöra sin matmors testamente där hon vill att hennes förmögenhet ska gå till de älskade katterna i första hand, annars till just betjänten. Han planerar därför att göra sig av med katterna, men misslyckas på grund av allmän klantighet och solidaritet i djurvärlden. Katterna är den alltför älskvärda Duchess och hennes tre ostyriga barn: Toulouse, Marie och Berlioz. Under deras äventyr hamnar de bland annat hos de jazzande katterna under Paris takåsar - klassiskt, men ganska fånigt.

Bäst är de brittiska gässen på turistresa i Frankrike.

Pongo och de 101 dalamtinerna

Betyg: 4 monument

Det är sextiotalselegant tecknat och dessutom en bra histora. Det bästa är att det är Pongo själv som berättar om hur hans husdjur (husse), lever ensam och behöver sällskap och hur han lyckas få honom att träffa ett annat husdjur som senare blir matte. Ironiskt och stilfullt. Sedan följer själva storyn med den onda kvinnan som kidnappar 101 dalmatinerhundar för att göra en prickig kappa av dem och hur de lyckas rymma med hjälp av andra djur och skurkarna till slut får sitt straff.

Vi får vara med om död och uppståndelse, vådliga färder genom natten och en stark solidaritet hundar emellan. Bäst är skymningsskallet.

Black Sea

Betyg: 4 monument

Det finns en räddning bort från arbetslöshet, alkoholmissbruk och hopplöshet - en guldskatt ligger och väntar på botten av Svarta havet. Det krävs bara en besättning desperat nog att bärga den utan att Ryska Svartahavsflottan upptäcker det. Och den finns bland de gamla skeppskamraterna i Liverpool, bland nergångna, psykisk instabila, missbrukande och utslitna män. Hälften britter, hälften immigranter från Ryssland, som knappt talar engelska. Det de har gemensamt är en desperat längtan efter ett liv bort från arbetslöshet och misär. Det går så där bra då guldet och girigheten driver dem mot varandra istället för att samarbeta. Det är klaustrofobiskt med misstron som gror ju djupare den skrotfärdiga ubåten sänker sig.

Fantastiskt bra skådespeleri och ett mycket bra manus. Väldigt brittiskt med grova dialekter, klasskonflikter och en orubblig solidaritet med de förtrampade. Vi får vara med om världens enklaste begravningsritual och ett fantastiskt ekolod.

Dr Strange in the Multiverse of Madness

Betyg: 3 monument

Det är inte en direkt uppföljare till den förra Dr Strange-filmen, snarare en del i hela Marvel-paketet där de tidigare Avenger-filmerna är viktigare som bakgrund. En flicka med den unika egenskapen att kunna färdas mellan världar jagas av demoner och bakom dem en kvinna besatt av barnfamiljens vardag. Det låter märkligt och är det i viss mån. I en parallell värld är denna kvinna med enorma psykiska krafter mamma till två pojkar - det är hon inte i den värld där berättelsen utspelar sig. Om hon kan ta över förmågan att vandra mellan världarna kan hon vara med sina barn i den världen och om de blir sjuka kan hon rädda dem genom att ta dem till en annan värld där botemedel finns. För att få denna gåva är hon beredd att utplåna världar - vad gör vi inte för våra barn! Dr Strange är den som står emot henne och tillsammans med flickan färdas han genom världarna för att söka upp sig själv i andra existenser och på så vis rädda både flickan och universum.

Det handlar om längtan och saknad; efter barn, efter föräldrar, efter en död syster, efter en stadig relation... Bäst är miljöerna och att vi får vara med om musik som vapen rent bokstavligt.