X-men Days of Future Past

Betyg: 3 monument

Framtid och dåtid hålls samman, inte enbart genom att framtiden är beroende av dåtiden utan också tvärtom! Wolwerine sänds som en Kristus från framtiden för att rädda mänskligheten och mutanterna då hans uppdrag är att ändra historien. De som lever sina liv 1973 är inte så benägna att ändra sig vare sig de heter Charles Xavier eller Magneto. Korta mockajackor, segrande Nordvietnameser, tunga mustascher och gabardinkostymer räddar en ganska obegriplig berättelse som till råga på allt ändrar förutsättningarna för de X-men filmer vi redan sett! Nu måste de alla göras om i och med att historien har gjorts om. Undrar om producenterna tänkt på det.

Bäst är lavalampan. Först obegriplig sedan klockren!

Laxfiske i Jemen

Betyg: 2 monument

Nej, det duger inte. Eleganta kontor, stiliga kvinnor, nördiga fiskexpert, jihadister, trötta britter, filosofiska araber, snygga krigsveteraner... Det blir ingen bra mix av detta. Den filosofiske araben (med hur mycket pengar som helst), kontaktar via den stiliga kvinnan på det eleganta kontoret den nördige fiskexperten och ber honom att med hjälp av de trötta britterna transportera laxyngel till Jemen för framtida fiske. Mitt i det hela dyker den snygge krigsveteranen upp samt en oerhört bitsk pressekreterare till den brittiske premiärministern (hon är filmens enda behållning!). Samtidigt spränger jihadisterna dammen och allt tycks förstört... Men så det är det naturligtvis inte - det är ju en feel-good komedi!

Filmen lär bygga på en roman, men jag läser betydligt hellre Richard Brautigan´s "Trout Fishing in America"!

Texas Rangers

Betyg: 3 monument

Någon gräver en grav, tre män på häst anländer. Gravgrävaren ser upp och följer motvillig med. Vi får senare se fler gravar grävas. Och män skjutas och hästar skjutas och kvinnor rövas bort och kvinnor skjutas och män hängas och faktiskt också en tiger skjutas och fler män skjutas. Mycket död blir det. Delvis spännande, då det bland de nybildade Texas Rangers - en sorts halvmilitär polisstyrka vars uppgift är att hålla ordning i gränstrakten mot Mexiko- blommar upp konflikter kring rätten att avrätta fångar och strävan efter rättvisa domar. På något vis står rättvisan mot hämnden, men det är inte så självklart vem som vinner. Intressant i sammanhanget är citatet från Jesu Bergspredikan: "Saliga de ödmjuka, de ska ärva landet" (Matt 5:5). I synnerhet som den som säger det gör det med revolvern i hand och lägger till "Någon måste bana väg för dem". Det var nog inte så Jesus menade...

Pacific Rim

Betyg: 2 monument

Som en sorts jättestort TV-spel. Monsters från havsdjupen möter enorma krigsmaskiner i form av Transformersliknande robotar drivna av två piloter i varje som är sammankopplade mentalt. Det visar sig att monstren som skickas upp till ytan med jämna mellanrum är utskickade av en främmande civilisation och har som syfta att utplåna livet på jorden - lite märklig taktik om man kan förgöra jorden, varför inte då göra det på en gång?

Nåväl, det blir inte mer än halvspännande, ibland till och med ganska dumt med nördiga vetenskapsmän och alltför mycket raserade byggnader och tankbåtar som kastas omkring. Berättelsen är alldeles för banal och enkel för att kunna bli spännande på riktigt. Det finns en nerv i idén med de sammankopplade hjärnhalvorna vilket gör att man delar minnen och känslor när man styr de enorma stridsrobotarna, men det är inte tillräckligt utvecklat. Här finns också en antydan till realism i skildringen av stridspiloternas arbete som just arbete, samt en möjlig vinkling mot åldrande och död.

Bäst är anmärkning om matematiken som det enda sanna gudsspråket och några av monstren som är riktigt välgjorda.

Ride with the Devil

Betyg: 4 monument

Ganska tidigt i filmen fälls en replik som ger en sorts tema; det är när Jack Roedel talar om sin far och varför han inte kom på festen: "He´s more comfortable working". En hyllning till vardagen, en längtan efter normalitet mitt i ett kaotiskt inbördeskrig. Grannar anger varandra, skolkamrater slår ihjäl varandra. Vi känner igen det från världens krigszoner, så även under Amerikanska inbördeskriget då filmen utspelar sig. Som vanligt skildras det genom förlorarna, men inte lika entydigt som ofta annars. Jack är en av dem, men han tvivlar på saken och tillsammans med den friköpte slaven Holt fösöker han så gott det går bibehålla sin mänsklighet - det går relativt bra, faktiskt. Han blir till och med både pappa och gift fast det inte är hans barn!

Det är en bra berättelse med flera teman som alienation, klassklyftor, undervisning och demokrati - men de är mer perifera i handlingen. När Holt berättar att hans riktiga namn är Daniel - får vi också det teologiska temat. Att stå för sin övertygelse och att överleva det omöjliga (Daniel 6:1-24).

Långhåriga eleganser, smäckra coltrevolvrar, vackra landskap - men finast är när Jack läser högt ur de beslagtagna breven för Holt. Också det en hyllning till vardagen.

Den store Gatsby

Betyg: 4 monument

"Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren" (Pred 1:1). Det är ett tydligt tema, men så enkelt är det inte. Visst är Jay Gatsbys liv på ett sätt tomt och innehållslöst bakom de glamorösa festernas fasad, men det är drivet av kärlek och drömmen om det som en gång var. Hopplöst, men faktiskt inte tomt.

Eller så handlar det om klass och klassresor, om att tillhöra eller stå utanför. Om smärtan i att inse att tillhörighet är något annat än alla de som vill komma på festen. Vackert är det i vilket fall, teatralt och ytterst välspelat.

Flera gånger växlar sympatierna, det blir svårt att sära ut vem som är ond och god. Det är bra! Men det är svårt att begripa varför Carraway blir så fängslad av Gatsby. Är det för att de delar ett sorts underklassperspektiv? Eller handlar det om fascination för den som så hänsynslöst vågar leva sina drömmar? Eller driver Carraway ut sensationsjournalisterna vid begravning som Jesus drev ut månglarna ur templet, av ren kärlek?

Road to Perdition

Betyg: 4 monument

Det är nog ensamheten som står i centrum. Det ensamma barnet som inleder berättelsen och avslutar den. Ensam, med ryggen  mot kameran vänd ut mot det öppna vattnet. Det finns flera sådana vackra bilder; tidningsläsarrummet i Chicago och det fantastiska ljuset  i rummet där far och son möts efter den sista uppgörelsen - rent Hammershöiskt (därav illustrationen)!

Mike Sullivan är en underhuggare till en av de större gansgsterbossarna - han faller i onåd, eller hur man ska uttrycka det och blir plötsligt själv jagad av lejda mördare. Med sig har han sin tolvårige son som han inte har så mycket kontakt med. Far och son relationen är ett annat tema, liksom bön och rättfärdighet - det är irländska och italienska gangstrar (alltså katoliker). Allt utspelar sig i  trettiotalets gråbruna dysterhet där regnet ständigt öser ned, ackompanjerat av mycket vacker pianomusik. Det är helt enkelt en bra film!