Om galenskap, maktintriger och en sorts realism. Det är sent sjuttonhundratal och England har just förlorat Amerika. Det finns de i det engelska parlamentet som menar att kan amerikanerna klara sig utan en kung, så kan väl vi det med. När kungen visar tecken på galenskap ges möjligheterna, intrigen kan börja.
Det är snyggt, mycket kostymer, snygga slott, goda skådespelare och en intressant bild av sjuttonhundratalets läkarvetenskap där mycket intresse ges åt urin och avföring och ganska lite åt hur patienten egentligen mår. Att sedan Shakespeare's Kung Lear blir det som räddar kungariket är nog att betrakta som en modern eftergift, men en mycket elegant sådan.
Bäst är kungens uppassare som bor i ett kyffe med trevåningssäng och ständigt drabbas av kungens galna upptåg, som att klockan fem på morgonen läsa Herrens bön på ängen iklädda nattsärk och inget annat... och all musik av Händel!
