Siegfriedsagan berättad igen. Richard Wagner och Quentin Tarantino på samma spår. Storvulet, teatraliskt, dramatiskt (rejält blodigt på sina ställen) och väldigt bra! Sällan har jag sett rasismen så avklädd och med en så god portion humor. Från sextiotalskänslan i förtexterna till Richie Havens sång i slutscenen är det ett utomordentligt gott hantverk. Att lägga in den avslutande låten från den inledande woodstockartisten Richie Havens är kongenialt. Plötsligt binds tid och tema samman. Film när den är som bäst.
Att notera är det fruktansvärda missbruket av 1 Mos 1:28 och att soundtracket är så oerhört bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar