Highlander - The Quickening

Betyg 2 monument

Jorden hostas av en miljökatastrof - ozonlagret håller på att slut. Detta lyckas vetenskapsmännen att hindra, men priset blir högt: inget solljus, inga stjärnor. Det är den ena historien. Den andra handlar om en planet där ett uppror sker och upprorsledarna förvisas som odödliga till jorden. Historierna möts i Connor Macleod, the Highlander, både odödlig och framstående forskare. Nu får han slåss både mot onda företag och onda män från hemplaneten. I slutscenen bryter stjärnorna fram!

Ska jag placera filmen teologiskt så får det bli reformert. Här finns en tydlig hänvisning till Gamla Testamentet, ingen egentlig ritual, en betoning av samhällsengagemang och en stark koppling mellan framgång och rättfärdighet (eller snarare är den kopplingen negativ, den orättfärdige förlorar all sin makt och framgång).

Bäst är den flygande skateboarden. Sämt är Sean Connory vars magiska krafter åtföljs av säckpipespel. Gräsligt fånigt! Värst är 80-tals kläderna. Oj, oj, oj...

Highlander - The Source

Betyg: 1 monument

Om det finns något sådant som katolsk heavy metal så har vi det här. Tungt, ganska filosofiskt pretentiöst, kretsande kring de yttersta frågorna om död, liv och evighet samt en mycket populärkulturell inramning. O c h framförallt en ytterst sakramental syn på äktenskapet - det är på gränsen till parodiskt.

Dessutom odödliga krigare, skarpa svärd, grymma kannibaler med östeuropeiskt utseende på motorcyklar (och hästar!), märkliga munkar och tiggande barn. Bäst är ändå soundtracket, tungt och drivande - men i ett annat sammanhang hade jag nog inte gillat det alls. Det finns fler filmer. Så se upp!

Centurion

Betyg: 2 monument

Det är något märkligt med engelsmännens förhållande till den romerska ockupationen och då främst Hadrianus mur. Flera filmer jag sett tar sin utgångspunkt i muren, så också här. Och alla har de romerska ockupanter som hjältar! Visst finns det en sorts grund till förståelse för pikterna som tvingats bort och som kuvas av den romerska övermakten - men de skildras som grymma, hämndlystna och opålitliga och så skapas inga hjältar. Det mest naturliga vore ju att hjältarna var inhemska, som i Braveheart, men inte så när det gäller den romerska tiden.

Nåväl, mycket terränglöpning (nästan mer än i Sagan om ringen), smutsiga och udda klädda fiender, blod som sprutar och avhuggna kroppsdelar. Känns som att jag sett det förut. Likadant med förräderiet i slutscenerna - känns bekant och ganska väntat. Den gode hjälten har inget hem, förutom hos sin älskade.

Teologiskt föregår den sekulariseringen med något årtusende när centurion Quintus Dias konstaterar: "Gudarna har övergett oss. Vi skapar våra egna chanser nu".

Ironclad

Betyg: 3 monument

Till försvar av Magna Charta, det dokument där kungen tvingades avträda delar av sin makt till adeln och prästerskapet och som i viss mån förebådar parlamentarismen. Fördraget är underskrivet, men Kung John ångrar sig och hämnas med hjälp av en armé av danska legoknektar (som pratar obegripligt) på de adelsmän som tvingade honom att skriva på. Det är en grym hämnd av en grym kung och våra hjältar försvarar tappert frihetsidealen mot alla odds då de med knappt tjugo man håller stånd mot en tusenmannahär. Bland hjältarna finns en tempelriddare och ett av filmens teman är huruvida tron förvandlar en människa eller inte. Dvs var Thomas annorlunda innan han blev tempelriddare och om han lämnar orden blir han annorlunda då?

Tunga svärd, massor av kluvna kroppsdelar, svett, blod en del kärlek och några visdomsord som yttras så där i förbifarten efter striden. Teologiskt intressant då den redan 1215 föregriper reformationen med orden: "Rom får säga vad de vill, men Gud tillhör inte dem". Knappast trovärdigt och synnerligen ahistoriskt, liksom hela filmens slutreplik.

Bäst är Paul Giamatti som Kung John, ett truligt, skäggigt barn med livsfarlig makt.

Windtalkers

Betyg: 3 monument

I grunden en historia om plikt och tro - där pliktens dödande skott i en av slutscenerna blir ett Ave Maria och tron segrar. Inte bara en gudstro, utan också en tro på människan och hennes möjligheter. Men det är en dyrköpt tro, där både fiender och kamrater kastas mot en säker död i granateld och kulsprutesmatter. Amerikanska marinkåren får order om att inta en liten japansk ö i Stilla havet för att med den som bas kunna nå Tokyo med bombplan under slutet av Andra världskriget. Striderna är av stort strategiskt värde och all kommunikation sker via krypterade meddelande byggda på Navajo indianernas språk. Dessa radiokommunikatörer får inte komma i fiendens händer, då kan koden avslöjas. Hellre att de dör än tas till fånga. Sergeant Joe Enders uppdrag är att se till att så sker om risk finns...

Seraphim Falls

Betyg: 4 monument

. Jag har varit det på spåren men inte tänkt tanken fullt ut. Riktigt bra western-filmer består av lika delar tystnad som gammeltestamentliga citat framförda av skäggiga män. En del revolverskott förstås, men tystnaden är påtaglig. Den iskalla tystnaden i de snöklädda bergen, de skogklädda sluttningarnas högstämda tystnad, präriens oändliga tystnad, den brännande solens obarmhärtiga ökentystnad och den lika stilla som hotfulla tystnaden kring den sprakande lägerelden. All denna tystnad ryms, däremellan grymtas det en del bibelcitat från Gamla testamentet

Det spännande är att vi snuddar vid den nytestamentliga nåden. Egentligen borde huvudpersonen inte heta Gideon, ett klassiskt gammaltestamentligt namn (Dom 6:1 ff), utan Malaki (eller Manasse om vi läser apokryferna), dvs den sista av de gammaltestamentliga skrifterna som i sig förebådar Kristus och nåden. Här uttalas förlåtelsen, försoningen ses som en möjlighet, men kontrahenterna går åt var sitt håll. Starkt, gripande och lite fånigt!

Bäst är nog är nog ändå den filosofiska indianen som säljer och köper efter en sorts helt egen logik.

Cloud Atlas

Betyg: 2 monument

Är det så att den frihetstörstande människan står i centrum, eller handlar det om en dystopisk syn på mänskligheten som börjar och slutar i kannibalism? Kanske hör de samman. I vilket fall är det ett praktfullt misslyckande.

Sex olika berättelser vävs samman, var och en med sin helt egna karaktär: en historisk berättelse från slaveriets tid - kostymer, stormar, segelskepp, exotiska öar; en brittisk historia om homosexualitet, konstmusik och passion med skarpskurna profiler och bruntonat 30-tal; en amerikansk politisk gangsterhistoria med biljakter, skottlossningar och blekta 70-tals färger; en töntig brittisk berättelse om en rymning från ett ålderdomshem; en science-fiction story med all rekvisita en kan tänka sig från tidigare sf-filmer och slutligen en postapokalyps med patetiskt slut. Tanken är att de ska hänga ihop, men det blir mest förvirrande och ganska fånigt. Intressant nog slutar det i bön och en tydlig Kristus imitation, men innan dess har en nästan hunnit somna.