The Royal Tenenbaums

Betyg: 4 monument

Först blir det för tråkigt och styltat med alla stela rolltolkningar. Alla är exakt likadan hela tiden, lika knäppa och lika upptagna av sig själva. Alla utom Royal Tenenbaum, fadern som lämnat familjen och långsamt går under i sin längtan tillbaka till det han självmant lämnat. Han skyr inga medel; lögn, effektsökeri, mutor, ja vad som helst för att få komma tillbaka till den familjegemenskap som aldrig funnits. Och häri ligger filmens storhet. Det är i strävan efter det som aldrig var som det blir verkligt. På ett, för att vara Wes Anderson, subtilt sätt lyckas Royal få familjen att fungera igen, även om han själv inte får uppleva det. Han blir allas förlossare, en udda kristusgestalt, den som gör ett liv utanför de stela rollerna möjligt. Han som större delen av filmen är en riktig skitstövel. Det är snyggt gjort!

I övrigt mycket starka färger (så klart) en hel del gravar, mänsklig tafflighet, dalmatinermöss och ett mycket bra soundtrack.