Det är en märklig film där vi möter en drömsk blandning av chassidisk judendom med skäggiga män som dansar tillsammans, övergivna platser, frimärksalbum, lättklädda damer och uppstoppade fåglar. En man söker sin far som är inlagd på ett sanatorium där de behandlar patienterna genom att förlägga dem en stund efter i tiden. Pappan är egentligen död, men ännu inte så på sanatoriet.
På något vis handlar det om tillvarons grund, om att vara människa och en dödlig sådan i en värld där allt är i förfall och på väg in i glömskan. Vi möter både citat ur Ps 150:3, Jakobs dröm i 1 Mos 28: 10-12, De tre vise männen från Matt 2 och Holofernes ur Judits bok.
Filmen bygger på Bruno Schultz novellsamling "Sanatoriet Timglaset", men den boken innehåller många fler färger och stämningar än vad filmen förmedlar. Det är mest murrigt brunt, grått och dammigt. Jag vill ha mer av den röda färgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar