Betyg: 2 monument
Ganska tråkig film om den missanpassade eleven Max som ändå är ordförande i alla skolklubbar, från frimärkssamlarna til fäktklubben och leder all fritidsverksamhet. Så blir han förälskad i en lärare och försöker på alla sätt få hennes uppmärksamhet, det går så där bra. Han blir relegerad och börjar på nytt i en kommunal skola där de inte är intresserade av fäktning. Men han skriver en pjäs till skolteatergruppen och uppsättningen blir en succé.Vid ett tillfälle sitter Max vid sin mammas grav (även här förekommer gravar) och då kan den uppmärksamme läsa ett citat på mammans gravsten från den engelske 1700-talspoeten Thomas Gray: "The paths of glory lead but to the grave." Detta är ett grundläggande citat för att förstå Wes Andersons besatthet av de misslyckade och de som aldrig skulle komma på tanke att anträda ärans vägar. Han är ju de deprimerade antihjältarnas skildrare. Men här prövar han sig fram och det blir inte lika bra som i senare filmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar