Feber

Betyg: 4 monument

Öppningsscenen är oerhört snygg: kameran rör sig långsamt i ett rum fyllt av böcker och konst, en man och en kvinna är i rummet men de säger inget, allt är tyst. Det är kvinnan vi sedan får följa utan att egentligen veta så mycket om henne. Hon har en mamma som satsar på börsen, hon översätter ibland, hon har olika älskare - men hon tycks aldrig särskilt lycklig. Men lyckan har inget med det moderna livet i sextiotalets Italien att göra. Allt är möjligt, men inget ger glädje.

Annars hamnar mina tankar i akitekturen. Varje scen har fantastiska linjer och ytor: trappor, väggar, fönsternischer, dörrar - alla arkitektoniska detaljer är accentuerade. Det gör filmen utsökt elegant, men då den i princip saknar handling blir den också svår att följa. Ändå är de prosalyriska sista tio minuterna verkningsfulla. Bäst är ändå börsmäklarnas små diskreta korstecken och den tysta minuten på börsen som blir så intensiv då den både föregås och följs av ett extremt skrikande och gestikulerande.