Zorba

Betyg: 5 monument

Det börjar med musiken (Mikis Theodorakis) och fotografiet. Regn och väderbitna, tysta ansikten i väntan på båten till Kreta. Sedan dyker Zorb upp och med honom skrattet och med det också livet med all sin glädje och all sin gråt. Få filmer skildrar just det levande livet så tydligt som "Zorba". Liv - död. Kärlek - hat. Sanning - lögn. Framgång - misslyckanden. Och hela tiden måste det som sker ske, måste det dansas, måste det levas. Vackert, mycket vackert och gripande. Från den karga naturen till människornas fårade ansikten, från musiken (igen!) till skuggorna och dagrarna som skildrar stämningar och känslor. Till detta fint skådespeleri, dels av Anthony Quinn som Zorba, men främst av Lila Kedovra som hotellvärdinnan Madame Hortense (vilket också gav henne en Oscar).

En engelsk författare med skrivkramp (Basil) söker sig till ärvd jord på Kreta - i en av öns fattigaste byar. På vägen dit möter han Zorba som genast anställer sig själv som kock, gruvinspektor, förman, ingenjör och livscoach. De möter kärlek, hat, mord, lögn, svek och misslyckanden under sin tid tillsammans på ön, men all sorg, alla bekymmer kan hanteras genom dans. Basil vägrar till en början, men i slutscenen kastar han skorna och dansar med Zorba trots all sorg och alla katastrofer. 

Det är männens film - samtidigt som allt kretsar kring kvinnorna. Vi får vara med om samma förvandling som i Johannes 2:1-12 och åter igen lär vi oss att fingersättningen vid korstecknandet är avgörande.