Betyg: 3 monument
Ett halvt misslyckat försök att överföra Herman Hesses klassiker till film. Men ändå lovvärt med det som sjuttiotalet förmådde av trickfilm och avantgardeanimation. Mer absurd än romanen och mer obegriplig. Däri ligger nog misslyckandet, att det inte hänger samman - ramhandlingen är borta och Stäppvargen, Harry Haller, är sin egen berättare. Det är inget lyckat grepp. Dock gör Max von Sydow en god insats som Harry.
En man söker sin väg bortom den borgerliga fasaden. Hans självupptagenhet tas ifrån honom meddelst danslektioner och vackra kvinnor - sedan bär det iväg in i den multippla personligheten och det som vi tror är hans slutgiltiga död och avrättning är en dom till livet och det stora skrattet. Ganska flummigt, men med en kommentar som kunde tänkas anspela på Filipperbrevet 3:20.
Bäst är musiken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar