Oss emellan

Betyg: 3 monument

En film om ansvar - att ta ansvar och att att inte ta ansvar. Per Olofsson, keramiker och upprorsman vill ta sitt samhällsansvar och ställer upp i en tävling om offentlig utsmyckning som han vinner med ett verk som skildrar orättvisorna i världen. I diskussion med det företags styrelse som sponsrar tävlingen tar han ställning för de permitterade och utmanar kapitalet. Samtidigt så tar han inget som helst ansvar i familjen utan bara leker, tycker synd om sig själv och förespråkar fri kärlek - men inte för hustrun. Ändå är han charmig, vänlig och oförarglig på något vis. 

Jag har nog sällan sett det sena 60-talet skildrat på ett så kongenialt sätt: Vietmanbulletinen, tredje väldens frihet, fri uppfostran, fri kärlek (åtminstone för karlarna), antiauktoritär pedagogik och en allmän vänlig och lekfull inställning till livet. Men det är bara kvinnorna som åstadkommer något. Männen leker, dricker, pratar och sviker idealen - medan kvinnorna håller ihop allt och är de som agerar på allvar. Jag vet inte om det är meningen, men det är så det skildras.

Med Per Oscarsson som huvudperson finns här naturligtvis en sekvens då han talar om Kristus som naken. Annars är det fint att se Beppe Wolgers i en biroll.