Betyg: 4 monument
Så elegant och så komprimerat! En bakgård i New York under värmebölja och en rullstolsbunden fotograf som inte kan annat än se ut och därmed in till sina grannar. Att han är fotograf är viktigt då det handlar om att se och dra slutsatser av det du ser och att följa en utveckling genom de bilder som fönstrena ger. Så bilder står i centrum och människor. Människorna som bor i huset, som älskar och grälar, som längtar och hoppas, som helt enkel beter sig om vi människor gör. Varje människa sin egen berättelse. Och bland dessa människor får fotgrafen för sig att han upptäckt ett styckmord. Egentligen har han inga bevis mer än det han sett genom fönstren, men så småningom övertygar han både sin flickvän, och den barska sjuksköterska som sköter om honom medan hans brutna ben ska läka, att det har hänt.
Frågan vi ställer oss - vi som betraktar den som betraktar - är om han har rätt eller fel. Det är snyggt berättat och jag är nog inte den enda som blir lurad. Snyggast är jalusierna som långsamt dras upp under förtexterna och det lilla gattet mellan huskropparna som visar världen utanför. Förutom det gattet befinner vi oss i en sluten värld där Jesu ord ur Bergspredikan kastas ut i förtvivlan (bäst i engelsk översättning) "love thy neighbour" (Matt 5:43).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar