På något vis en av de viktigaste filmer jag sett på länge. Så mycket godhet, så mycket glädje, så mycket uppriktig humanism, så mycket tillit till andra människor och tro på godheten. En hyllning till det mångkulturella London och till ett samhälle som inte fördömer, utan som ger möjligheter. Denna gång med utgångspunkt från fängelsematsalen.
Historien är bättre än förra filmen, animeringen lika fantastisk om inte bättre och tonen är lika varsamt varm som förut. En fin illustration av Psaltaren 146:9 "Herren ger främlingar skydd, stöder faderlösa och änkor, men korsar de ondas planer." En film att tycka mycket om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar