Stillsamt, långamt går brevbäraren Joseph Cheval sin runda med posten, drygt tre mil varje dag (!) och inget i världen kan få honom att låta bli - inte hustruns död, inte att sonen bortadopteras, han fortsätter sin tremilarunda. Så möter han kärleken - han fortsätter att gå, de får ett barn - han fortsätter att gå, men får en idé. En idé han inte kan få ur huvudet; att bygga ett palats, det vackraste palatset i världen till sin dotter. Han vet dock inget om hur man bygger, han kan inget om arkitektur, men han har sett palats på bild och börjar bygga... Det är en illustration av Ordspråksboken 24:27, med den skillnaden att det handlar om brevbäreri inte åkerarbete och palats istället för hus.
En man och hans idé, eller en man som inte kan visa känslor eller kärlek på annat sätt. Det är sorgligt, vackert, storslaget och mycket märkligt. Nu står palatset där som ett minnesmärke över en ovanlig brevbärare som gick flera varv runt jorden, men aldrig lämnade hemtrakten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar