"Så vände jag blicken mot visheten, dumheten och dårskapen..." (Pred 2:12). Hur svårt kan det vara, att ta sig de kanske (på sin höjd) hundra meterna från den grundstötta båten till bryggan? Och det är naturligtvis inte det rent praktiska som är problemet, utan den rena inbilskheten, fåfängan och besserwissrarna. De som alltid sätter stopp för förändringar, lösningar och en möjlig framtid. De självgoda männen med makt och inflytande, men som mest är löjliga. Vi känner igen dem idag, kanske är de fler nu än på Tage Danielssons tid. Därför känns filmen så fräsch, trots sin tidsbundenhet. Så politisk, trots sin totala avsaknad av politik. Så radikal, trots sin i mycket konservativa syn på mänskliga relationer. Skrattet befriar i klimatförnekandets tid!
Musiken är fantastisk, liksom skådespeleriet där Birgitta Andersson ändå står ut framför de andra. Om storyn i sig är enkel är infallen som ryms inom den desto fler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar