Till en början gläds jag åt att slippa inflygningen, sedan kommer den en bit in i filmen och allt är som vanligt; svettiga människor som springer från vrålande (eller lömskt smygande) dinosaurier, hysteriskt skräckslagna barn (jag kan fortfarande inte förstå varför detta är en så bärande ingrediens), slemma skurkar som bara vill tjäna pengar och brott som straffar sig själv.
År har gått och Isla Nublar där dinsaurierna lever sitt liv i relativ fred drabbas av ett förödande vulkanutbrott och hela ön hotas av undergång - det gäller att rädda så många dinosaurier som möjligt! Dock visar sig syftet bakom räddningsexpeditionen inte vara så ädelt. Men slutresultatet blir att dinosaurierna inte längre är isolerade på en ensam ö, utan delar liv med oss. På gott och ont!
Här finns en kritik mot kapitalism och cynisk egoism, en idé om Guds straff som en korrigering av människans misstag och en väl fungerande mathiss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar