Det börjar klassiskt med ett regnoväder som tvingar tre män att skyla i den gamla ruinen. När elden tänds för att torka kläderna börjar berättelsen ta fart. En berättelse som visar sig vara tre berättelser, till och med fyra, om samma händelse: En man hittas död, kniv- eller svärdhuggen. Vem är mördaren? Vi får berättelsen berättad genom förhören på polisstationens gård, i tre monologer; den anklagade mördaren, hustrun och den döde själv (!). Men vilken version är den sanna?
Samtidigt förs en diskussion över lägerelden om människans väsen, om synden och egoismen. Bl a fälls repliken "Demonerna har flytt på grund av människans ondska", bara det är värt en film! I orden om att ingen människa är fri från synden ringer Jesu ord om den som kastar första stenen (Joh 8:7) och här finns ett eko från Psaltaren 103:15 om människans korta liv.
Allt är oerhört elegant skildrat, filmat och spelat. Vackrast är slutscenen med sitt solljus och slutrepliken som dröjer sig kvar: "Tack vare dig kan jag behålla min tro på människorna!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar