Barabbas är inte en av de jesustroende, men likafullt jesusberoende. Jesus ger honom livet, eller som han själv i sin desperation uttrycker det - han tog min död! Barabbas den frikände är bara ett namn i evangelierna, men har av Pär Lagerkvist fått en historia och ett liv. Ett liv i skuggan av mannen från Nasaret.
Här finns fina övergångar från Pilatus som tvättar sina händer till Barabbas som sköljer av sig vid den allmänna brunnen, från den stillsamma nattvardsscenen med den uppståndne Lasarus till den vilda festen på krogen efteråt. Men det blir ändå för lite kött och blod. Vi kommer aldrig Barabbas nära, jag förstår honom aldrig fullt ut. Jag ser hans längtan efter tro, efter att få vara en del av gemenskapen, men han saboterar hela tiden för sig själv (och den gemenskap han längtar till) och det är svårt att på allvar förstå varför. Jag tycker nog att Anthony Quinn gjort bättre rolltolkningar.
Om evangeliets spridning bland alla folk, om missförstånd och tillit, om jesusberoende och längtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar