Om vi borster från sexskämten och om vi bortser - om vi kan det - från lyteskomiken, så återstår de teologiska och de språkliga skämten. Det språkliga förvånar oss inte då Monty Python sedan starten varit besatta av språk som social markör och som en del av förfrämligandet människor emellan. Teologin däremot känns ny och därför också fräsch. Bibelparallellerna är förvånansvärt genomtänkta, från födelsescenen ur Lukasevangeliet till ekot av Predikaren i slutscenens sång "Allways look on the bright side of life". Bäst är Brians försök att komma undan de romerka soldaterna genom att låtsas vara en profet och hur han lyckas trassla in sig med ord ur just bergspredikan (Matt 6:26-32) o c h hur hans anhängare sedan snabbt delar in sig i olika fraktioner. "Herein lie the perennial hermeneutical problems of hearing and remembering, understanding and interpreting that have divided the believers and churches over the centuries", som en akademisk teolog skriver om filmen. Värt att notera är att satiren är lika mycket riktad mot den politiska vänstern som mot kristenhenten.
Räknas till de jesusfilmer där Jesus knappast finns med ex "Ben Hur" och "Barabbas", samt till de jesusfilmer som inte innehåller någon uppståndelsescen. Visades först i Sverige under titeln: "Ett herrans liv". Kanske inte en så bra titel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar