Jag minns Harry Schein från de krönikor han skrev i DN under sent åttiotal. Hans klara blick för den gryende rasismen i samhället mins jag tydligt, men något mer om honom visste jag nog inte. Nu vet jag mer och ser den tydliga parallellen mellan hans liv och många andras, hur han som ensamkommande flyktingbarn hamnade i mörkaste Småland och sedan tog sig in i den yttersta kultureliten och förändrade svenska filmpolitik. Hur var det möjligt? Kan det hända igen? Jo, om vi låter människor få en chans.
En fin skildring av svensk kulturpolitik och svensk politik överhuvudtaget, men också ett porträtt av en människa som ville något, som drömde och som ständigt brottades med sin bakgrund och frågan om varför just han skulle klara sig. Snyggt gjort, elegant klippt och en god politisk historielektion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar