Det börjar med en storspov, bara det! Sedan raddas gräddan av svensk skådespelarelit upp i den ena vadmalsvästen efter den andra. Jag gillar Per Oscarssons anarkist och Allan Edwalls kloka timmerflottare bäst. Fina människoporträtt och en fantastiskt skildring av en tid då solidaritet växte underifrån, sammanhållning var nödvändig och fattigdomen delades av många. Hårt arbete och revolutionsdrömmar, utnyttjande och vänskap, politik och poesi. En kommentar till 1 Tim 5:18 om att "arbetaren är värd sin lön".
Förutom det fina landskapsfotot, så är den genomgående dragspelsmusiken kongenial. Det är riktigt vackert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar