Gud och ensamheten, existensen och identiteten - obönhörligt skildrat ut barnets perspektiv. Det är inte en barndomsskildring, utan en barnskildring. Mästerlig sådan! Fascinerande många bottnar när den ensamma Josefin börjar skolan och möter Hugo, lika ensam som hon bland människorna. Vackrare kan inte sommaren skildras än när Hugo cyklar enhjuling genom jordbrukslandskapet till tonerna av Händel; "unto us a son is given" (Jes 9:6) medan Josefin springer barfota över stengärsgårdarna och hinner ifatt.
I grunden en film om teologi. Den vänligt sorgsne trädgårdsmästaren Gudmarson (fint spelad av Beppe Wolgers och med filmhistoriens snyggaste lastbil) blir en alternativ gudsbild gentemot den frånvarande pappa prästens kontrollerande gud. Det är också han som vid slutscenens måltid låter Uppenbarelsebokens ord eka i avskedet "och ingen sorg ska finnas mer" (Upp 21:4). Gud som frihet, nåd, tröst och relation vs Gud som kontroll, regler och maktmedel.
Magisk realism, långsamma filmningar, mycket tystnad och en oerhört vacker slutscen där rummet skapas av berättelsen och relationerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar