Vi kastas in i ett kaos där ingen ser någonting, där alla ropar order och där ingen vet vem fienden är, men alla blir beskjutna. Det är riktigt otäckt och därför realistiskt, även om hjältemodet nog inte är det. Hela världen attackeras av rymdvarelser som vill åt det vatten vi har på jorden. Vi får följa striden om Los Angeles. En strid som tycks hopplös så när som på en handfull marinsoldater vilka leds av en sergeant som ledde sin senaste trupp rakt in i döden. Det handlar om skuld och om rättfärdiggörelse (dock inte i första hand i luthersk mening), om tvivel och misstro, om hjältemod och vänskap, om död och sorg.
... och om ledarskap. När allt är kaos, när ingen vet, när allt är mörker - då måste beslut fattas, oavsett vilka, men de måste fattas. Det är beslutet som sådant som kan betvinga kaos. Som när Skaparen beslutar sig att ur kaos skapa ljus. Något uttalas, någon utstakar en riktning och det blir möjligt att uthärda kaos. Det ges en möjlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar