Efter att ha sett trailern är det lätt att tro att det här är en burlesk komedi. Men det är i grunden en mycket allvarlig film om vad som är viktigt i livet, t ex relationen till våra närmaste. Pappa Winfried/Toni klär ut sig och wallraffar i dottern Ines konsulttillvaro i ett multinationellt oljebolag i Rumänien. Hennes lyxiga och på många sätt världsfrånvända liv kontrasteras mot fattigdomen i Bukarest på ett stillsamt och okommenterat sätt. Bl a när Ines tittar ut genom fönstret i det överdesignade konferensrummet och vi ser människor kåkstaden nedanför. Och när Winfried/Toni träffar arbetare på ett oljefält, ett av hans i filmen många oväntade och oförglömliga möten med människor.
Tonis taffliga försök att nå fram till sin dotter, som han är övertygad om inte mår riktigt bra, och Ines bakvända försök att hitta sig själv, bär genom hela filmen. Efter nästan tre timmar tillsammans är det till slut som att skiljas från två riktigt goda vänner. Hej Toni och Ines, jag hoppas allt är bra med er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar