Handlar det om kapitalismkritik, knappast. Är det en film som ställer sig kritisk till det globala miljöhotet, kanske. Men mest av allt en film som menar att alla människor alltid har ett val, en sorts grundläggande liberal idé. Däremellan ganska fånigt, tramsigt och som vanligt stereotypa personporträtt. Silversurfaren är den mest personliga av dem alla, märkligt nog, trots att han mest liknar en staty. Men i slutscenen står han på sin surfingbräda av flytande kvicksilver likt en Kristus med armarna utsträckta som ett kors och går mot sin undergång - och världens frälsning.
Jorden hotas, fantastiska fyran är upptagna av personliga motsättningar och ett bröllop. Sedan löser sig allt i slutet. Trist och mycket andefattigt. Synd, Silversurfaren är ju en spännande figur. Och det hade kunnat bli en intressant diskussion om funktionsvariation, men det blir det inte. Lyssna hellre till Zilverzurfarn när han spelar i Dag Vag än se filmen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar