Det är Detroit, det regnar mest och det finns fortfarande arbete i bilindustrin. Men egentligen är det en kärlekshistoria som så många andra, eller en berättelse om hur vägen till framgång är kantad av misslyckanden, eller en skildring av manlig vänskap...
Jag kommer att tänka på Johan Asplunds något udda bok om "hälsningsceremonier och mikromakt" och hur jag brukade hitta på sånger för barnen när de skulle sova. Långt från fräna rap-battles, men ändå i samma grannskap. Här finns också omtanken, värmen, hoppet och viljan "to be straight with the Lord" (oöversättbart). Bäst är dialogen, ljuvligt grov i mun!
Två saker sticker ut. Dels att det förekommer förvånansvärt lite droger, dels att det är klasstillhörighet och klassmedvetenhet som avgör i slutänden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar