Oändliga vidder. Tysta män. En fånge, några som vaktar. Våld. Fångvaktarna slås ihjäl. Fången är fri, men lika tyst. Det enda ögat stirrar uttryckslöst i fjärran. Och det är väl problemet, det blir uttryckslöst, trist och oändligt långsamt. En grupp krigare med båt dyker upp, samma sak. Tysta män, nu med än mer stripiga frisyrer, våld och oändliga vidder - möjligtvis några fler träd. Ännu mer våld, sedan tar det slut.
Det är vad man skulle kunna kalla ett praktpekoral vad gäller filmningen, motljusbilder, kontrasterande färger, långa svepningar med kameran - mest att likna vid en sorts krispigt reklamfoto.
Den enda poängen är krigarna med båt som är på väg till Jerusalem men de vet ju inte alls var det ligger och kommer helt fel. Det känns ganska trovärdigt. Annars uttrycker de en ytterst primitiv kristendom - mest en ordfernissa över den gamla hedendomen. Kanske trovärdigt det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar