Det är naturligtvis vackert, mycket vackert. Rom om natten, Rom i gryningen, Rom under de tider på dygnet då de dygdiga sover. De andra dansar, dricker alldelse för mycket och pratar mest om sig själva, men någon enstaka gång sägs en sanning så tydligt att alla kan höra den.
Intellektuell överklass, fantastiska våningar med utsikt över Colosseum och Forum Romanum, överdådiga fester i fantastiska omgivningar och samtidigt en stark känsla av tomhet. Människor dör, älskar, försvinner. Det enda som består är stadens skönhet. Kanske är det så med Rom, att inget och ingen kan mäta sig mot själva staden. Det enda möjliga är att ge sig av, att lämna. Vilket också Jepp Gambardella, den intellektuella playboyen som lever på ryktet om den bestseller han skrev en gång för länge sedan, gör. Resan går bakåt, hem till rötterna - i Rom finns inget utrymme för att rota sig.
Det intressant med filmen är att nästan alla skådespelare är femtio plus eller mer - de vilda festerna till trots.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar